Ingenting kom som verkligheten,
ingenting var ofattbart.
Lycka dröjde,
sista kyss
brände.
En black out poem jag gjorde i tron att det skulle bli mitt bidrag till julis Monthly Makers tema. Men ni får se den nu istället! Det var alltså första gången jag provade på denna typ av skapandeform och jag gillade det starkt.
Grundtanken är att man tar en sida ur en bok som man alltså inte tänkt läsa igen (fråga på din närmaste secondhandaffär om de har böcker de tänkt slänga. Tyvärr slängs väldigt mycket böcker för att det finns så många andrahandsböcker i omlopp) och svärtar över de ord som man inte vill använda. Jag skummade först igenom sidan, strök under de ord jag tyckte var fina och användbara och sen så satt jag i säkert en timme för att få ihop meningarna. Provade nya meningar, började om, och så vidare.
Jag tycker att det blev fint både estetiskt och dikten i sig, så denna kommer ramas in och sättas upp på väggen. Har ni provat black out poetry själva? Länka gärna!!
Riktigt riktigt snyggt!!
Vilken rolig ide! Måste testas 🙂
Så otroligt fin dikt och åh älskar black out. Får inte nog när jag väl börjar haha
Så roligt att du blev biten av detta, jag känner precis samma sak! Det blir så SNYGGT med svärtan och de strödda orden och så vackra poem. Det är som en skattjakt att leta dolda meningar 🙂
Jag har inte prövat men det skulle vara kul, blir så fina dikter som lämnar kvar!