Jag har uppmärksammat att det kan vara svårt att särskilja dessa begrepp när man pratar om olika sätt att ta hand om material. Därför tänkte jag att en liten avfallsskola är på sin plats!
Varför är det då viktigt att vi säger rätt, och vet vad de olika uttrycken betyder? Jo, det säger nämligen en hel del om materialets/tillvägagångssättets miljöpåverkan. Låt oss kolla på avfallstrappan; den hierarki beslutad i EU om hur vi ska prioritera att hantera avfall. Ju högre upp i trappan, desto bättre, i de allra flesta fall.
1. AVFALLSFÖREBYGGANDE. det allra bästa och resurseffektivaste är ju om inget avfall uppstår. Detta genom att tex. fasa ut engångsartiklar och minska förpackningsmängd.
2. ÅTERANVÄNDNING. Att handla på secondhand, att skapa grejer av andrahandsprodukter, att reparera mm är att återanvända ett avfall/produkt som redan finns. Detta är för mig också detsamma som ÅTERBRUK.
3. ÅTERVINNING. Som innebär att råvaror kan återvinnas och ersätta nyproducerat material. Detta sker när vi källsorterar; gamla glasförpackningar blir nya exempelvis, snävt tolkat.
4. ENERGIÅTERVINNING. Tex bränns vårt restavfall upp och vi kan få ut värme och el.
5. DEPONERING. I sista hand deponeras avfallet på en deponi, alltså läggs på hög. I Sverige har vi hårda regler för vad som får deponeras.
Alltså: för att kunna avgöra vilket som ger störst miljövinst bör vi känna till skillnaderna. Det är alltså väldigt mycket bättre att återanvända än att återvinna, då mer resurser krävs vid återvinning.
1 Kommentar